Man hör ofta en klagan över det religiösa inflytandet i dagens Sverige. Hur kan någon hålla fast vid en föråldrad, orimlig världsbild när vetenskapen alldeles klart bevisat att Gud inte finns?
Ja, man brukade säga så förr. Idag har läget förändrats. Låt mig ge dig två problem att grubbla över.
1. Universums fysiska utveckling efter Big Bang kontrolleras av ett antal fundamentala konstanter. Paul Davies (fysiker och författare) nämner som exempel elektronens massa, protonens elektriska laddning och Newtons gravitationskonstant. Det intressanta är, säger han, att bland annat de biologiska organismerna är synnerligen känsliga för dessa värden: Minsta förändring skulle utplåna livet helt och hållet. "Naturkonstanterna förefaller ha antagit exakt de värden som krävs för att komplex självorganisation ska kunna försiggå upp till de medvetna individernas nivå." Och det verkar som om då värdena "måste finjusteras med enorm precision".
Från Big Bangs första ögonblick har alltså naturkonstanterna haft just de värden som är nödvändiga för att människan ska kunna existera. Denna iakttagelse, känd som den antropiska principen och gjord på senare tid - namnet är känt sedan 1974 - innebär att fysikerna nu överger 1800-talsmaterialismen. Den antropiska principen innebär nämligen underförstått att det finns en intelligent, skapande orsak eller källa, som är universums arkitekt eller laggivare, så som Einstein - och för övrigt även Newton - såg det.
2. Allt liv på jorden, både djur och växter, kontrolleras genom DNA. "Ett hisnande faktum är att det till stora delar är samma DNA-molekyl som ger upphov till olika organismer, vare sig dessa är bakterier, växter, djur eller människor" (Nationalencyklopedin). Utan DNA - inget liv. Och även omvänt: Utan liv - inget DNA. DNA existerar inte ensamt i naturen.
Men när redan DNA-molekylen i bakterien till stor del är lika ofattbart komplicerad som den i människan, hur skulle slumpmässig evolution kunna leda dit? Ingen har hittills kunnat lägga fram en hållbar förklaring på hur DNA-baserat liv skulle ha kunnat uppkomma. DNA:s upptäckare Francis Crick (nobelpris 1962) ser svårigheterna så tydligt att han på fullt allvar hävdar att livet inte kan ha börjat på jorden, utan måste ha kommit hit från yttre rymden.
Helt bortsett från att rymden är extremt ogästvänlig mot allt levande, så förklaras dock därmed ingenting. Jordens ålder är kanske 5 miljarder år, universums ålder 15 miljarder. Om man inte kan se hur liv skulle kunna uppkomma på jorden, kan man inte heller se hur det skulle kunna uppkomma någon annanstans. Tiden är begränsad, om inte annat, några "oändliga tidsrymder av utveckling" kan inte tillgripas som förklaring.
Ateismen som teoretisk världsåskådning är idag föråldrad. Den hör samman med en newtonsk världsbild av 1880-talssnitt och herrar i stärkkrage som tror att allt är materia. Att ateismen som praktiserad världsåskådning härskar i Sverige är en annan sak; tron har dött, och med den även all mening med livet.
